Armkrok med badstegen

När termometern ombord visar på 45 grader och Nederländerna bjuder på värmerekord är jag glad att jag gav mig själv en vilodag! Tog mig från Hattem hela vägen till Lemmer i ett svep. Sol och svaga vindar gjorde mig sugen på öppet ”hav” IJsselmeer. Autopiloten på, men inte riktigt som hemma. Det är så mycket båttrafik! Som ett lämmeltåg glider vi fram över det mjuka, lena vattnet. Så inbjudande, ända tills jag tittar bortom det blanka vågandet och ser all algblomning.

Fyra på eftermiddagen borde jag vara framme. Det är bara en sluss att passera in till Lemmer. Men det är så mycket båtar i kö att ḱajen inte räcker till. Några cirkulerar otåligt, trots att det är ett antal fraktfartyg före som ju alltid får gå in först. Ett gäng smiter i förväg och hoppas på att trycka in sig ihop med yrkestrafiken, men de får slokörade vända tillbaka igen.

Väl inne gör jag fast och väntar. Och väntar. Det händer ingenting! Tills jag förstår att vi redan är klara. Så minimal var den nivåskillnaden.

Sen ska förstås alla in och hitta kajplats också. Det buffas och trängs och en del vill väldigt gärna vara först. Jag hittar en hamn bredvid ett hotell där man får nyttja deras faciliteter. Första gången på länge jag själv får välja hur varmt vatten jag vill ha i duschen. Och inte behöver mata in mynt. Det finns pool! Himmelskt när kroppstemperaturen sakta återtar sitt normalläge. Här blir det vilodag i värsta hettan.

Använder min vilodag till inköp av säkerhetsdetaljer ombord. När det nu är kod orange (höjd beredskap på grund av värmen) måste väl ett parasoll och en luftmadrass räknas dit?!

Ger mig på mitt kanalåkande igen. Som ett pärlband radar båtarna upp sig. Överallt är det korsande trafik i olika storlek. Kan inte låta bli att le när jag passerar en sjö full med seglande (och sjungande) ungdomar.

I Borgum tar det stopp. Hade bara tänkt mellanlanda för bad och lunch, men jag vill inte sätta mig i båten igen. Njutningsfullt drar jag på mig badkläder, äntrar luftmadrassen och lägger mig armkrok med badstegen. Och njuter av att min kylbox kommit in i andra andningen. Kallt vatten är så mycket godare!

Sökt av polisen

Fast! Tänk fort nu! Autopiloten tvärvägrar, låser rodret och när jag äntligen får loss den hör jag det illavarslande ljudet av stenar under kölen. Sen är det tvärstopp! Försöker lirka loss Nano, men det går bara inte. Stänger av motorn, letar telefonnummer till närmsta hamn för att få hjälp att dra loss mig. Vet att när som helst kan det komma ett skepp som drar upp stort svall. Det kan ju förvisso göra att jag åker loss, men troligare är att jag sätter mig ännu mer fast.

I telefon med hafen master ser jag en mötande båt. Ber honom ringa innan han skickar någon ifall de här får loss mig. Gör nödsignal med armarna och de närmar sig så sakta det går. Det är så strömt här! Efter ett antal försök får de över bogseringslina till mig och börjar dra. Först händer ingenting, men så börjar Nano sakta röra sig ut mot djupare vatten. Bakom mig dyker ett stort lastfartyg upp. Loss i grevens tid!

En mindre båt skickad från hamnen ansluter och lotsar mig in i hamn. På med badkläder, mask och fenor. Hänger ner en lina som jag kan följa, för det är så dålig sikt att jag knappt ser något. Ficklampan gör ingen nytta i det grumliga vattnet, men jag försöker känna mig fram och kan inte känna något fel. Och torr och fin är hon inuti!

Plötsligt dyker hafen master upp. ”Det är flera båtar ute och letar efter dig och polisen söker också!” Men, den lilla båten som lotsade mig in, vet ju att jag är i hamn i säkerhet? Inte visste jag att fler var inblandade. Får efter en stund trevligt besök ombord när stor vattenpolisbåt dyker upp. Han vill bara försäkra sig om att jag och båten mår bra. Och det gör vi.

Tar min lilla ”e-roller” in mot centrum för att fylla på bensin och mage. Skönt att bara insupa staden, njuta av en cappuccino och andas in lite lugn.

Slinker in på en nyhetsfotoutställning i kyrkan. Klarar inte att titta på den! Det mesta är elände vi människor orsakat andra människor på grund av krig, tro, kön, läggning…

Och fortfarande har jag inte kommit så långt jag hade tänkt komma redan i går! Men jag fick se Zutphen…

Äntigen ombord igen

Att njuta svensk sommar, träffa mina nära och njuta av trevligt sällskap hemma gjorde den dryga månaden njutbar trots allt! Men att lämna Nano mitt i mitt äventyr för att min rygg inte ville var ändå en tråkig orsak. Vila, promenader, cykel- och simturer samt ett antal långtråkiga ryggövningar senare är jag ombord igen!

Med fem minuters marginal anländer jag till flygplatsen (ja, det var ändå kö så jag hade inte bråttom). Väl i hamnen stiger pulsen. Jag sträcker på halsen, men ser henne inte. Har de flyttat på henne? Värre vill jag inte tänka. Men det är lugnt. Hon är bara liten och gömmer sig bakom de större båtarna. Allt är precis som när jag lämnade henne.

Sover så gott första natten ombord. Och på morgonen startar min lilla motor snällt. Det är så skönt att sitta bakom rodret igen och det känns så hemtamt! När jag satte mig bakom ratten hemma kändes det som att allt gick så fort. Jag är ju van vid att sakta glida fram i cirka tio kilometer i timmen nu..

Med ett stort leende på läpparna forsar jag fram längs Rhen. Känner att jag tar mig an det här med ett lugn. Har hunnit landa i tankarna hemma och insett att Medelhavet får vänta. Tänker njuta av en långsam resa i båtlandet Nederländerna innan jag via Kielkanalen tar mig hem igen. Ser fram emot båtälskarnas Friesland, där jag köpte segelskeppet Esperanza 2014. Blir nästan som att följa i hennes fotspår (har en båt det?), men nu utan besättning.

Svänger av från Rhen och in i Pannendenskanaal som tar mig mot Arnhem. Med mig har jag en karta med inprickad rutt hela vägen genom Holland. Gåva från holländska grannbåten i Wesel som även bjöd på kaffe, massa roligt båtprat och tips längs vägen. Kunde inte låta bli att knacka på när jag såg att de kom från Leuwarden, där jag hittade Esperanza.

Trodde farten skulle sjunka när jag lämnade Rhen, men även här sätter jag hastighetsrekord. Liten, slingrande, ström… Det är en njutning att styra min Nano. Har läst att det ska finnas vilda hästar här precis som i Camargue. Ser flera flockar, men om de är vilda vet jag inte. I så fall har jag kanske sett vilda kor och får också 🙂

Stannar över natt i Arnhem och får sen backa tillbaka för att byta till IJssel. Bllir en kort dagstur när molnen mörknar alltmer och jag läser av på vinden att det snart är oväder. Stannar i en sjö med flera hamnar. Ett tyskt par hjälper mig till rätta och tar sen med mig på shoppingtur i sin bil. Det finns många snälla medmänniskor!

Vilda? hästar

Äntligen ombord igen

Sjöhamn i Giesbeek

Mitt livs första cykelrondell

Skepp som mötas

%d bloggare gillar detta: