Äntigen ombord igen

Att njuta svensk sommar, träffa mina nära och njuta av trevligt sällskap hemma gjorde den dryga månaden njutbar trots allt! Men att lämna Nano mitt i mitt äventyr för att min rygg inte ville var ändå en tråkig orsak. Vila, promenader, cykel- och simturer samt ett antal långtråkiga ryggövningar senare är jag ombord igen!

Med fem minuters marginal anländer jag till flygplatsen (ja, det var ändå kö så jag hade inte bråttom). Väl i hamnen stiger pulsen. Jag sträcker på halsen, men ser henne inte. Har de flyttat på henne? Värre vill jag inte tänka. Men det är lugnt. Hon är bara liten och gömmer sig bakom de större båtarna. Allt är precis som när jag lämnade henne.

Sover så gott första natten ombord. Och på morgonen startar min lilla motor snällt. Det är så skönt att sitta bakom rodret igen och det känns så hemtamt! När jag satte mig bakom ratten hemma kändes det som att allt gick så fort. Jag är ju van vid att sakta glida fram i cirka tio kilometer i timmen nu..

Med ett stort leende på läpparna forsar jag fram längs Rhen. Känner att jag tar mig an det här med ett lugn. Har hunnit landa i tankarna hemma och insett att Medelhavet får vänta. Tänker njuta av en långsam resa i båtlandet Nederländerna innan jag via Kielkanalen tar mig hem igen. Ser fram emot båtälskarnas Friesland, där jag köpte segelskeppet Esperanza 2014. Blir nästan som att följa i hennes fotspår (har en båt det?), men nu utan besättning.

Svänger av från Rhen och in i Pannendenskanaal som tar mig mot Arnhem. Med mig har jag en karta med inprickad rutt hela vägen genom Holland. Gåva från holländska grannbåten i Wesel som även bjöd på kaffe, massa roligt båtprat och tips längs vägen. Kunde inte låta bli att knacka på när jag såg att de kom från Leuwarden, där jag hittade Esperanza.

Trodde farten skulle sjunka när jag lämnade Rhen, men även här sätter jag hastighetsrekord. Liten, slingrande, ström… Det är en njutning att styra min Nano. Har läst att det ska finnas vilda hästar här precis som i Camargue. Ser flera flockar, men om de är vilda vet jag inte. I så fall har jag kanske sett vilda kor och får också 🙂

Stannar över natt i Arnhem och får sen backa tillbaka för att byta till IJssel. Bllir en kort dagstur när molnen mörknar alltmer och jag läser av på vinden att det snart är oväder. Stannar i en sjö med flera hamnar. Ett tyskt par hjälper mig till rätta och tar sen med mig på shoppingtur i sin bil. Det finns många snälla medmänniskor!

Vilda? hästar
Äntligen ombord igen
Sjöhamn i Giesbeek
Mitt livs första cykelrondell
Skepp som mötas

3 kommentarer på “Äntigen ombord igen

  1. Härligt att få följa dina tankar och planer på floderna.Ha det gott i Holland👍😎

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: